Rasstandard Hannoveransk viltspårhund
Ursprungsland/hemland: Tyskland Användningsområde: Viltspårhund
FCI- klassifikation: Grupp 6, sektion 2. Med arbetsprov.
Bakgrund/ändamål: Den hannoveranska viltspårhunden härstammar i så gott som oförändrat skick från den tidiga s.k ledhund (från tyskans "Leithund"), en hund av bracktyp som, förd i lina, spårade vilt. Redan vid tiden för den germanska folkrättens tillkomst (ca 500 e kr) hade ledhundar en mycket stor betydelse. I och med skjutvapnens tillkomst förändrades metoderna för jakt på högvilt. Man behövde då en hund som för eftersök på skadskjutet vilt. Ledhunden hade de allra bästa förutsättningarna för ändamålet och kom därför att användas som viltspårhund. Det var i synnerhet vid det kungliga hannoveranska jaktgodset som hundrasen vidareutvcklades och ännu bestående metoder att föra hunden i lina utarbetades. Alltsedan 1894 har Verein Hrischmann e V. avelsansvaret för rasen i Tyskland; föreningen gav också rasen dess namn, hannoveransk viltspårhund. Sedan denna tid bedrivs uppfödningen endast utifrån ett strikt avelsutval av bevisligen jaktdugliga djur. Rasen används uteslutande inom jaktmarker med högvilt och är specialist på eftersök av hjortdjur och vildsvin.
Helhetsintryck: Den dugliga hannoveranska viltspårhunden är en medelstor, propotionerlig och kraftfull hund. Dess välvinklade och kraftigt bemusklade fram-och bakställ gör den uthållig vid långvarigt arbete. Alltför långa ben, framför allt ett överbyggt framställ, inkräktar på spårarbetet med lågt förd nos och är otypiskt för rasen. Den breda, djupa bröstkorgen ger ett gott utrymme för lungorna och möjliggör långvariga, ansträngande jaktpass. Den lätt rynkande pannan och de klara, mörka ögonen ger rasen dess typiska allvarliga ansiktsuttryck. Rastypisk är också den hjortröda grundfärgen, som kan variera från ljust rött till mörkt rött och som i tigrering kan övergå till nästan svart.
Uppförande/karaktär: Rasen har ett lugnt och stabilt temperament. Den är fäst vid sin ägare men selektiv och reserverad gentemot främlingar. Vid spårarbetet under jakt uppvisar rasen hög koncentrationsförmåga och utpräglad linförighet.
Rörelser: Rörelserna skall i samtliga gångarter vara kraftfulla och spänstiga och i galopp vägvinnande. De gångarter som föredras under jaktarbetet är skritt och galopp.
Hud: Huden skall vara tjock och tämligen lös. På huvudet skall den vara övervägande rynkad, så också på halsen. Den rynkade pannan är typisk för rasen.
Päls: Pälsstruktur: Pälsen skall vara kort, tät, hård till grov. På svansen skall den vara tät och hård. På lårens baksidor samt på svansens undersida skall den vara något längre och grövre.
Färg: Pälsfärgen skall vara ljust till mörkt hjortröd, mer eller mindre tigrerad, med eller utan mask. Små, vita fläckar på bringan tolereras.
Mankhöjd: Hanhund: 50-55 cm, Tik: 48-53 cm.
Vikt: Hanhund: 30-40 kg, Tik: 25-35 kg.